SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
teg setiga
teg substantiv ~en ~ar teg·enav­gränsad jordremsa vid plöjning jordbr.äv. all­männarelitet åkerstycke några magra tegar runt husetsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. tegher; ev. urspr. ’an­visat om­råde’ och besl. med te sig