SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
te`ka verb ~de ~t tek·armed­verka vid tekning om spelare el. domare sport.tekasedan 1946 (1854 i urspr. bet.)sv. dial. teka ’kasta om vem som ska slå först (i spel)’; jfr no. dial. tikka ’ge ett lätt slag’; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-358149tekande, tekning