publicerad: 2021  
tempo tempot, plural tempon äv. tempi
tempo·na
substantiv
tem´po
1 hastighet särsk. vid rörelse som kan an­ses samman­satt av del­moment, spec. vid rytmisk rörelse
tempoväxling; snigeltempo
hårt tempo; högt tempo; lågt tempo; öka tempot; en lång promenad i raskt tempo; på det av­slutande varvet tappade han tempo
○ spec. beträffande musik­stycke med plur.tempi hastighet med vilken takt­delarna följer på var­andra
tempo allegro
○ spec. äv. om den hastighet med vilken händelser, scener eller dylikt av­löser var­andra i litterärt verk eller dylikt
före­ställningen saknade tempo
belagt sedan 1790; av ita. tempo 'tid; takt; rytm'; till tempus
2 av­gränsat arbets­moment i arbete med noga bestämd upp­läggning; ofta om en­staka hand­grepp
tempojobb
tidsstudie­mannen på­pekade att flera tempon kunde sparas in
○ äv. spel­moment i vissa spel, särsk. schack och bridge; ofta tänkt som viss mängd tid
tempoförlust
vit måste offra ett tempo på att gardera bonden
○ spec. äv. tempolopp i cykel­sport
tempoetapp
hon vann det in­ledande tempot i touren
belagt sedan 1788