SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tenden´s substantiv ~en ~er tend·ens·en1(an­tydd) benägenhet till visst handlande e.d. Nollvåldstendenshon har en tendens att över­drivahan har tendens till dubbel­hakatv:n har en tendens att flimraäv.an­tydd ut­veckling i viss riktning vissa tendenser till en konjunktur­uppgångtendensen på börsen var vikandeen tendens (till ngt/att+V), en tendens (att+V)sedan 1782av fra. tendance med samma betydelse; till tendera 2fram­hävande av (politiska) å­sikter i syfte att på­verka särsk. i litterärt verk litt.vet.tendensdiktningtendensromanen naturalistisk pjäs med stark social tendenssedan 1795