publicerad: 2021  
tentakel tentakeln tentakler
tent·akl·er
substantiv
[-a´k-] el. [-ak´-]
● smal, lätt­rörlig, ut­skjutande kropps­del, vanligen med känselnerver på ryggrads­löst djur; anv. som känsel­spröt, fångst­arm eller dylikt
bläck­fiskens tentakler; snigeln drog in tentaklerna
○ äv. bildligt i ut­tryck för att någon i hemlighet försöker på­verka, skaffa sig upp­lysningar eller dylikt
stor­klubben har sänt ut sina tentakler efter kvarters­lagets stjärna
belagt sedan 1752; av franska tentacule med samma betydelse; till lat. tenta´re 'känna på'; jfr ur­sprung till tentera