publicerad: 2021  
term termen termer
substantiv
1 ord som främst an­vänds in­om ett av­gränsat verksamhets­område och där har en (speciell och) nog­grant bestämd betydelse
fackterm; konstterm; sportterm
en teknisk term; en matematisk term; svåra termer; alla de nya termerna in­om data­tekniken; han svänger sig gärna med konstiga termer för att verka expert; hon letade efter den rätta juridiska termen
○ äv. om mer var­dagliga ord som in­går i ett spec. sätt att resonera eller dylikt
han hade aldrig tänkt i sådana termer för­ut; hon vägrade att diskutera i termer av straff och veder­gällning
belagt sedan 1687; av franska terme med samma betydelse; av lat. ter´minus 'gräns; rå­märke; slut', i medeltidslat. äv. 'ut­tryck'; jfr ur­sprung till termin
2 matematisk storhet som in­går som led i addition eller subtraktion
i ekvationen 2x – 4 = 0 har ut­trycket till vänster om likhets­tecknet två termer
belagt sedan 1744