publicerad: 2021  
terrakotta terrakottan
terra·kott·an
substantiv
[-kåt`a]
● typ av rödbrunt, bränt, oglaserat ler­gods sedan gammalt anv. som material för hushålls- och förvaringskärl
○ äv. om färgen
teglet bröt i terrakotta
belagt sedan ca 1700; av ita. terracotta med samma betydelse, till terra 'jord; lera' och cotto 'bränd'; besläktat med 2koka!!