SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ters substantiv ~en ~er ters·en1intervall mellan första och tredje tonen i en diatonisk skala musikdurtersmolltersäv. om mot­svarande intervall mellan två god­tyckliga toner på detta tonavståndtersackordäv.tredje ton­steget från en viss ton i diatonisk följd liten tersintervall på en hel­ton och en halv­tonstor tersintervall på två hel­tonersedan 1611fornsv. tärz ’den tredje timmen, räknat från klockan sex på morgonen; det som lästes el. sjöngs vid den guds­tjänst som hölls då’; av ita. terza med samma betydelse; till lat. ter´tius ’den tredje’; jfr tre 2en böne­gudstjänst in­om katolska kyrkan relig.sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3(en) tredje sup vard.kokk.helan, halvan och sedan tersensedan 1844