SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
till`försäkra verb ~de ~t till|­för·säkr·arge (ngn) löfte om att komma i åt­njutande av ngn för­mån e.d.; om person komm.vittnet tillförsäkrades anonymitetman tillförsäkrade honom en års­lön på 800 000 kr.äv. om (för­delaktig) om­ständighet e.d.hans samhälls­ställning tillförsäkrade honom en mild domrefl. äv. försvagatse till att säkert komma i åt­njutande av tillförsäkra sig en plats på läktarentillförsäkra ngn ngtsedan 1840Subst.:vbid1-361144tillförsäkrande; vbid2-361144tillförsäkran