publicerad: 2021  
tillgå tillgick tillgått, presens tillgår
till|­går
verb
till`gå
1 vanligen lös förbindelse, se gå till utspela sig på visst sätt
JFR förlöpa 1, gå 3
något tillgår sätt
han berättade hur det hela hade till­gått
○ ibland med bi­betydelse av an­visning om lämpligt ut­förande
experimentet till­går så, att ...
belagt sedan 1446 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska tilganga
2 i vissa ut­tryck; vanligen i infinitiv (ha möjlighet att) ut­nyttja något som finns till hands
SE tillgång 1
något (finns) att tillgå
det fanns ingen annan lokal än kyrkan att till­gå; de hade två möjligheter att till­gå
belagt sedan 1579; jfr ur­sprung till tillgång