publicerad: 2021
tillit
tilliten
till|lit·en
substantiv
til`lit 
●
övertygelse om (någons) kärlek och omtanke i förhållande till personen i fråga
barnets tillit till modern; samarbetet måste bygga på ömsesidig tillit
○
äv.
övertygelse om någons trovärdighet
man bör inte sätta sin tillit till tendentiösa källor
belagt sedan 1506 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe));
fornsvenska tillit
Då när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen. Karin Boye, Ja visst gör det ont (i För trädets skull, 1935)
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen. Karin Boye, Ja visst gör det ont (i För trädets skull, 1935)
