SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tis`tel substantiv ~n tistlar tistl·ar1(typ av) tornig växt med rörlika, oftast röda blommor i (klot­rund) korg bot.krustistelspåtistelulltistelvägtistelåkertistelhög­sommarens blommande tistlartistlar betraktas vanligen som besvärliga o­gräsibl. äv. om an­dra taggiga växter, t.ex. mar­torn och kardväddblåtistelkardtistelsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. þistill; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. 2tistel­stång jordbr.trafik.sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. þistel; jfr isl. þísl med samma betydelse; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. Rosen på Tistelön.Titel på roman av Emilie Flygare-Carlén (1842); romanen bygger på ett autentiskt rättsfall