SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1tita´n substantiv ~en ~er tit·an·enjätte sag.yrk.äv. bildligt om mycket fram­stående persontitanen Strindbergurspr. om med­lem av en äldre gudaätt i forn­grekisk mytologisedan 1783till grek. Tita´nes, plur., namn på en äldre gudasläkt
2tita´n substantiv ~et äv. ~en tit·an·etTien stålglänsande, lätt metall med mycket god håll­fasthet och rost­beständighet kem.ämne.titan an­vänds även in­om smyckes­konstensedan 1723till 1titan