SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tju`sning substantiv ~en tjus·ning·enförmåga att väcka lust­fyllt intresse och fascination hos person el. före­teelse psykol.JFRcohyponymbehag 3cohyponymelegans fartens tjusningresandets tjusninghasard­spelets tjusningdet är o­beräkneligheten som är tjusningen med henneäv. med ton­vikt på upp­levelsenfinna tjusning i att cyklatjusningen (med ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1732