SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
torsdag [to´rs-el.tors´-] substantiv ~en ~ar tors|­dag·enveckans fjärde arbets­dag tid.torsdag ― det betydde ärter med fläski torsdags, (på) torsdag, (på/under) torsdagen, (om/på) torsdagarnasedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. þorsdagher; till guda­namnet Tor och dag; efter lat. di´es Jov´is ’Jupiters dag’