publicerad: 2021  
träd trädet, plural träd äv. vardagligt trän, bestämd plural träden äv. vardagligt träna
träd·et
substantiv
typ av hög växt med grov, förvedad stam och (vanligen) förgrenad krona som i all­mänhet når sin fulla ut­veckling först efter åt­skilliga år
JFR buske, ört
trädfällning; trädstam; trädtopp; fruktträd; parkträd; äppelträd
ett högt träd; klättra i träd; hugga ner ett träd; sol­strålarna trängde knappt igenom trädens löv­verk; träden hade fällt sina blad
i sammansättn. äv. om vissa grafiska figurer som liknar ett träd
inte se skogen för alla/bara träd se skog
komma mellan barken och trädet se bark
något växer inte på träd/trän något är mycket ovanligtbra skräddare växer inte på träd
äpplet faller inte långt från trädet se äpple
belagt sedan slutet av 1200-talet i formen trä, åtm. 1430–40 i formen trädh (Westgöta-Lagen); svenskt ord, urspr. best. form av 1trä!!, fornsvenska trädh 'träet'
Alla träd väntar fåglar. Titel på dikt­samling av Solveig von Schoultz (1988)