SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
trä`dkramare substantiv ~n äv. vard. trädkramarn, plur. ~, best. plur. trädkramarna träd|­kram·ar·enperson som (till­sammans med an­dra) håller sig fast vid ett träd för att hindra att det fälls om miljö­aktivist o.d. som på så sätt protesterar mot makt­havares beslut samh.yrk.JFRcohyponymatomkramare ett om­råde utan­för Stenungsund som trädkramare ockuperat i protest mot motorvägsbyggetträdkramarna släpades bort av hand­fasta polisersedan 1980