SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
träng`as verb trängdes trängts, pres. trängs träng·astvingas till nära (kropps)kontakt på grund av o­tillräckligt ut­rymme Nollde fick stå och trängas i över­fyllda bussaralla trängdes runt födelsedags­barnethela familjen fick trängas i ett rum och kökäv. om före­mål och abstrakta före­teelserrunt torget trängs varu­hus och restaurangerde mot­stridiga känslor som trängdes i honomträngas (med ngra) (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. þrängias Subst.:trängsel