publicerad: 2021  
tråka tråkade tråkat
tråk·ar
verb
trå`ka
1 var­dagligt retas med (någon) på ett god­modigt sätt
tråkande; tråkning
någon tråkar någon
kompisarna tråkade honom varje gång han gick till gosskören
belagt sedan 1937; sv. dial. tråka 'gå och släpa; knoga'; besläktat med trycka
2 vanligen med partikel, sär­skiltihjäl, ut få att känna leda och trötthet
någon/något tråkar ihjäl/ut någon
någon tråkar ihjäl någon
någon tråkar ut någon
något tråkar ihjäl någon
något tråkar ut någon
det långa talet tråkade ut dem; hon höll på att tråka ihjäl honom med sitt tjat
belagt sedan 1853