publicerad: 2021  
tröskel tröskeln trösklar
tröskl·ar
substantiv
trös`kel
mindre upp­höjning i golv­yta tvärs över dörröppning, som dörrens nederkant sluter sig till när dörren är stängd
tröskelbeslag
små­barnen snubblade ofta på tröskeln; han stannade på tröskeln till säng­kammaren
ofta mer el. mindre bildligt, sär­skilt med tanke på upp­höjning vid ytter­dörr (ofta upp­fattad som gräns­markering)
en person som han aldrig skulle släppa över sin tröskel; gästerna stod redan på tröskeln; faran lurar vid deras tröskel
äv. bildligt om annan (abstrakt) gräns
på tröskeln till det nya året; vid med­vetandets tröskel
äv. om gräns som sam­tidigt ut­gör ett hinder el. lägsta nivå som måste upp­nås för att viss effekt ska bli märkbar
retningströskel; smärttröskel
komma över trösklarna i starten; bristen på kapital är en hög tröskel för ny­etableringar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska þriskulde, thruskule; gemensamt germanskt ord, trol. bildat till 2tröska!! i bet. 'nöta genom att trampa på'