publicerad: 2021  
träna tränade tränat
verb
trä`na
1 metodiskt försöka förbättra sin färdighet i (något) genom sär­skilt an­passade övningar spec. i sport­sammanhang men äv. all­männare
JFR öva 1
någon tränar (något)
någon tränar (på något/att+verb)
någon tränar (på något)
någon tränar (på att+verb)
träna löpning; träna pianospel; träna ut­tal; hon tränar hårt in­för olympiaden; han tränar tre dagar i veckan; de tränade en stund på starka verb
○ ibland med ton­vikt på resultatet med partikel, sär­skiltbort, in, upp
någon tränar (bort/in/upp något)
någon tränar (bort något)
någon tränar (in något)
någon tränar (upp något)
träna bort felen; träna in en ny teknik; träna upp sitt gehör
belagt sedan 1870; efter engelska train 'öva; släpa'; urspr. av lat. trah´ere 'dra'
2 metodiskt försöka förbättra färdigheten (i något) hos (någon) genom sär­skilt an­passade övningar
JFR dressera, öva 2
tränare
någon tränar någon/något (i något/att+verb/sats)
någon tränar någon (i något)
någon tränar någon (i sats)
någon tränar någon (i att+verb)
någon tränar något (i något)
någon tränar något (i sats)
någon tränar något (i att+verb)
han tränar ungdomar i tennis
○ äv. med av­seende på kropps­del eller dylikt
träna musklerna; träna hjärnan i problemlösning
belagt sedan 1874
tränatränande, träning
träna sig