publicerad: 2021  
trivas trivdes trivts, presens trivs
verb
tri`vas
● känna trevnad och tillfreds­ställelse särsk. på grund av grund­läggande positiva faktorer i om­givningen; om person
MOTSATS vantrivas
någon trivs (sätt) (med någon/något/att+verb/sats)
någon trivs (sätt) (med någon)
någon trivs (sätt) (med något)
någon trivs (sätt) (med sats)
någon trivs (sätt) (med att+verb)
de trivs bra i sin nya lägenhet; hon trivs med till­varon; han trivs med sitt arbete; de trivs till­sammans
○ äv. om djur och växter
en blomma som trivs bäst i söderfönster
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern); fornsvenska þrivas 'fram­skrida; till­växa; trivas'; nord. ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till trift
trivastrivsel