publicerad: 2021  
tung tungt tunga, komparativ tyngre, superlativ tyngst
adjektiv
1 som väger mycket absolut el. i förhållande till någon norm
MOTSATS lätt 1
tung (för någon) (att+verb)
ett tungt ekbord; väskan var så tung att hon inte kunde lyfta den
○ i vissa samman­hang med fixerad betydelse
tungvikt
tung motor­cykel; tunga for­don
○ äv. om något som (t.ex. genom kompakt ut­seende) ger in­tryck av stor vikt el. tyngd
tunga mörka moln; den tunga möbleringen i det borgerliga 1800-tals­hemmet; benen kändes tunga efter halv­maran; luften var tung av rök; en tung doft av jasmin och kaprifol; sova tungt (adverbial)
○ äv. som består eller känne­tecknas av in­gående delar med stor vikt
tungt artilleri; tung trafik
○ äv. bildligt (med bevarad an­knytning till viktsbetydelsen)
JFR tung 4
hennes ord väger tungt (adverbial); tungt vägande skäl (adverbial)
○ äv. en­bart för att an­ge vikt, oavsett om den är stor el. liten
paketet var två kilo tungt
dra (det) tyngsta lasset se lass
tung industri se industri
tung narkotika se narkotika
tung som bly mycket tungväskan var tung som bly; benen kändes tunga som bly
tunga metaller se metall
tunga vapen se vapen
tungt vatten se vatten
tungt väte se väte
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska þunger; nord. ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till tyngd
2 som ut­förs eller an­vänds med stor kraft
ett tungt slag; mål­vakten klarade med möda det tunga skottet; hon kände en tung hand på sin axel
belagt sedan första årtiondet av 1500-talet Helige mäns lefverne
3 som kräver eller tycks ut­föras med stor an­strängning
tung (för någon) (att+verb)
tungt väg­lag; ett tungt arbete; hans tunga and­hämtning; han gick med tunga steg; "Det var tungt när jag låg under med 4–1 i tredje set", sade tennisstjärnan
○ spec. om språklig produkt ut­formad så att inne­hållet är svårt att tillgodo­göra sig
en tung fram­ställning; den tunga kansli­stilen
○ äv. svår att bära eller ut­härda
tunga fredsvillkor; en tung förlust; en tung plikt; ta på sig ett tungt an­svar
○ äv. i ut­tryck för reaktion på något bekymmersamt eller dylikt
med tungt hjärta gick han med på att av­stå; hon kände sig tung till sinnes; han suckade tungt (adverbial)
känna sig/vara tung i huvudet se huvud
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
4 i vissa ut­tryck som har stor betydelse genom sin position, sitt ämne eller dylikt; om person el. (abstrakt) före­teelse
JFR viktig 1
en tung merit; NN är ett tungt namn; tunga stats­råd som finans­ministern och justitie­ministern; tunga politiska frågor som barn­omsorgen
belagt sedan 1963