publicerad: 2021
tunga
tungan tungor
tung·an
substantiv
tung`a 
1
ett muskelfyllt, rörligt organ i munhålan som är säte för smaksinnet och hos människan medverkar vid talet
kaffet brände på tungan; hon lät tabletten långsamt smälta på tungan; forma tungan till ett sj-ljud; kalvens sträva tunga
○
äv. med tonvikt på organets erotiska känslighet
○
äv. med tanke på organets funktion för att uttrycka förakt eller dylikt
hon räckte ut tungan åt honom
○
äv. om maträtt av detta organ från nötkreatur
kokt tunga med champinjonsås
○
ofta mer el. mindre bildligt, vanligen med tanke på den talproducerande funktionen
ha en vass tunga; hon har en giftig tunga och kommer säkert att ge svar på tal; tungan slant och ett olämpligt avslöjande var ett faktum; elaka tungor påstår att de ska skiljas
bita sig i tungan
hejda sig i sitt talhan är en ivrig säljare som ibland får bita sig i tungan för att inte gå för fort fram
ha (ett ord) på tungan
vara nära att säga eller komma på (ett ord)vänta lite, jag har det på tungan
hålla tand för tunga
se
tand
hålla tungan rätt i mun(nen)
vara uppmärksam och försiktigvid utförande av något:
som lindansös gäller det att hålla tungan rätt i mun
○ ofta om att vakta sina ordhon hade insett vikten av att hålla tungan rätt i mun i diskussionerna med chefen
lossa tungans band
se
band
låta tungan löpa
prata ohämmathan lät tungan löpa och råkade avslöja företagshemligheter för en journalist
styra/vakta sin tunga
vara försiktig med vad man sägerefter flera korkade uttalanden vaktar han numera sin tunga i offentliga sammanhang
tala i/med tungor
ursprungligen biblisktägna sig åt tungomålstalandemänniskor på mötena ropade, bad och talade i tungor
tala med kluven tunga
lämna dubbla (och motsägelsefulla) budskapnär det gällde klusterbomber talade den svenska regeringen med kluven tunga – den ville förbjuda andras men behålla sina egna
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska tunga; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. ding´ua, ling´ua med samma betydelse
2
långsträckt, utskjutande del av (visst) föremål
eldtunga; landtunga
örlogsflaggans tungor; han fick rätta till tungan i skon
○
spec. om visare på våg
○
spec. äv. om tonalstrande blad på vissa blåsinstrument
tungan på vågen
något (till synes obetydligt) som fäller avgörandetpartiet såg ut att bli tungan på vågen i riksdagen
belagt sedan 1346 (i ortnamn; (stadfästelse av jordbyte utfärdad i Lödöse av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)))
Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm. Psalmboken 147:1 (Johan Olof Wallin 1816)
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm. Psalmboken 147:1 (Johan Olof Wallin 1816)
