SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tve`dräkt substantiv ~en tve|­dräkt·eno­enighet som ger upp­hov till missämja högt.komm.SYN.synonym1split MOTSATSantonymendräkt en illa­sinnad person som försökte sprida tvedräkt i församlingentvedräkt (med ngn), tvedräkt (mellan ngra)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tvädräkt; till tve- och fornsv. drät ’dragande’; jfr dräkt