tryckår: 2009
tve`talan
substantiv,
best. f. ~, n-genus
tve|tal·an●det att göra två påståenden (om samma sak) som strider mot varandra
och därför inte båda kan vara sanna; vanligen med antydan om medveten lögn
ngt åld.komm.den anklagade beslogs med tvetalansedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tvätala
