SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tve`talan substantiv, best. f. ~, n-genus tve|­tal·an●det att göra två på­ståenden (om samma sak) som strider mot var­andra och där­för inte båda kan vara sanna; vanligen med an­tydan om med­veten lögn ngt åld.komm.den an­klagade beslogs med tvetalansedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. tvätala