publicerad: 2021  
typ typen typer
typ·en
substantiv
1 upp­sättning karakteristiska egenskaper som är gemensamma för och naturligt av­gränsar ett an­tal före­mål eller individer som en grupp ofta snarare med tanke på gruppen än på egenskaperna
JFR kategori, slag 11, sort
typlära; växttyp
ett vin av fransk typ; en ny typ av tvätt­maskin; en viss typ av människa
○ äv. om en­skild, ofta sär­skilt karakteristisk med­lem av så­dan grupp
typexempel; urtyp
hon är typen för en så­väl kompetent som empatisk läkare; till ut­seendet är han en nordisk typ
○ i vissa ut­tryck äv. med värderande inne­börd
JFR typ 2
han är inte min typ – han är för själv­säker
○ nu­mera ibland i an­vändning som en sorts prep. var­dagligt
vi kan väl träffas typ tre; hon vill gärna åka på en längre resa till typ Karibien
belagt sedan 1717; via tyska, franska av grek. typ´os 'slag; av­tryck; prägel; bild'; jfr ur­sprung till logotyp, prototyp m.fl.
2 otrevlig figur
skumma typer; ett par konstiga typer kommenterade ljudligt hennes klädsel
belagt sedan 1901
3 gjutet metall­stycke med något upp­höjt skrift­tecken, som an­vänds vid tryckning
typsnitt; antikvatyp
sätta med stora typer
○ äv. om mot­svarande detalj på skriv­maskin
belagt sedan 1641