SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ugg`la substantiv ~n ugglor uggl·antyp av nattrovfågel med stort, runt huvud, yvig, vanligen brun­spräcklig fjäder­dräkt och hoande läte under parnings­tiden på våren; i myt och folk­tro ofta förknippad med sorg, död och o­lycka men äv. med vishet och lärdom zool.JFRcohyponymuv uggleskrikkattugglaslagugglasparvugglaugglans ljud­lösa flykti den gamla frö­tallen satt en tyst, o­rörlig ugglaugglan var vishetsgudinnan Pallas Athenas fågeläv. bildligt om person med liknande (före­givna) egenskapervanligen i sammansättn. nattugglaana ugglor i mossenana ngt miss­tänkt i görningenhon anade ugglor i mossen och lät en revisor granska stiftelsens räkenskaper klok som en ugglaseklok 1 sedan 1361 (som till­namn)fastebrev utfärdat av häradshövdingen Botolf i småländska Sevede härad (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ugla; av ljud­härmande urspr.
2ugg`la verb ~de ~t uggl·arsitta utan att före­ta sig ngt särsk. natte­tid vard.Nollett håg­löst par satt och ugglade i ett hörn på kaféetugglasedan 1892till 1uggla Subst.:vbid1-374679ugglande