publicerad: 2021  
umbära umbar umburit, presens umbär
verb
um`bära
● klara sig utan
JFR försaka, undvara
umbära någon/något
umbära någon
umbära något
hon arbetade för att barnen skulle få allt det som hon själv fått um­bära i hela sitt liv
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska unbära, umbära 'um­bära; mista; försaka; und­gå'; av lågtyska umberen, untberen 'sakna; um­bära'; jfr ur­sprung till undvara
umbäraumbärande