publicerad: 2021  
undantag undan­taget, plural undan­tag, bestämd plural undan­tagen
und·an|­tag·et
substantiv
un`dantag
1 det att någon eller något undan­tas från visst samman­hang
SE undanta
(med) undantag (av/för någon/något)
(med) undantag (av någon)
(med) undantag (av något)
(med) undantag (för någon)
(med) undantag (för något)
ett undantag (från något)
ett säll­synt undan­tag; ett lysande undan­tag; lokalen var tom med undan­tag för bar­tendern; alla måste betala och NN ut­gör inget undan­tag; de svenska in­satserna var mediokra, med ett glädjande undan­tag
○ spec. i ett fast ut­tryck
ingen regel utan undan­tag
○ äv. med tanke på av­vikelse från ett normalt samman­hang, handlings­sätt eller dylikt
undantagsvis
egentligen går det inte men vi ska göra ett undan­tag för den här gången
undan­taget som bekräftar regeln undan­taget (som bekräftar regeln att alla regler har undan­tag)
belagt sedan 1762
2 historiskt viss rättighet till nyttjande som efter försäljning kvar­står för den förre ägaren av jord­bruk; vanligen visst bostads­utrymme (ibland med tanke på detta), viss odlings­rätt och bi­drag till kosten
undantagsstuga
äldste sonen köpte ut sina syskon och över­tog gården, och de gamla sattes på undan­taget
○ äv. bildligt om till­varo som präglas av fattigdom
leva på undan­tag
hamna/komma på undan­tag få en försumbar position eller betydelsenär hon satsade på politiken hamnade hennes musikintresse på undan­tag
sätta någon/något på undan­tag ge någon/något en försumbar position eller betydelseideologin sattes på undan­tag i kampen för att behålla makten
belagt sedan 1694