publicerad: 2021  
undkomma undkom undkommit, presens undkommer
verb
un`dkomma
● lyckas rädda sig undan någon fara eller dylikt
någon undkommer (någon/något)
någon undkommer (någon)
någon undkommer (något)
gärnings­mannen lyckades und­komma
○ spec. i ett fast ut­tryck
hon fick en svår sladd men und­kom med blotta förskräckelsen
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska untkomma; efter lågtyska entkommen med samma betydelse
undkommaundkommande