SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
uniso´n adjektiv ~t uni·sonofta i adverbiell an­vändning som fram­förs gemensamt och sam­tidigt mest om en­stämmig sång men äv. all­männare komm.musikunison sångklassen svarade ett unisont ”ja”första versen sjungs unisont och an­dra i stämmor (adv.)sedan 1664av lat. uni´sonus ’likaljudande’; jfr sonant