SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1upp´åt adverb upp|­åti riktningen som leder upp utan ut­pekande av ngn slut­punkt; i fråga om belägenhet el. rörelse Nolluppåtgåendeuppåtstiganderöken steg rakt uppåtäv. bildligt betr. värde etc.priser från 200 kronor och uppåtsedan 1482Stockholms Stads Jordebok 1474–1498fornsv. up at
2upp´åt preposition upp|­åti riktning upp mot Nollde bor någon­stans uppåt landetäv. bildligt betr. värde e.d.en bättre mid­dag som kostade uppåt 500 kronoruppåt väggarnasevägg sedan 1419öppet brev utfärdat av Filip Djeken med synerättsdom till förmån för domprosten i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)
3upp´åt adjektiv, ingen böjning upp|­åtendast predikativt i vissa ut­tryck (till­fälligtvis) glad admin.känna sig uppåtsedan 1904