SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`föra sig verb uppförde uppfört, pres. uppför upp|­för·destyra sitt yttre beteende (på visst sätt) särsk. för att under­lätta um­gänget med an­dra personer komm.att han aldrig kan uppföra sig!försök nu uppföra dig ordentligtuppföra sig (SÄTT) (mot ngn)uppföra sig som folkupp­träda civiliseratdet är föräldrarnas upp­gift att lära sina barn att upp­föra sig som folk sedan 1642Subst.:uppförande