SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`finna verb uppfann uppfunnit uppfunnen uppfunna, pres. uppfinner upp|­finn·ertänka ut och (i sina grund­drag) fram­ställa som nytt (tekniskt) hjälp­medel eller redskap särsk. med avs. på mekanisk ny­konstruktion men äv. all­männare tekn.John Ericson an­ses ha uppfunnit propellernäv. ngt all­männareuppfinna ett nytt sällskaps­speläv. försvagatom inte Gud fanns skulle människan behöva uppfinna honomspec. i vissa polemiska vändningarcitatet var fritt uppfunnetuppfinna ngn/ngtuppfinna hjuletsehjul sedan 1487–91Jöns Buddes bokfornsv. upfinna ’finna; upp­finna’ Subst.:vbid1-377638uppfinnande, uppfinning