SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`lösning substantiv ~en ~ar upp|­lös·ning·en1visst, inte förut­sägbart, resultat av att de drivande faktorerna (i visst förlopp) fått verka färdigt Nollen dramatisk upplösning av affärenen lycklig upplösning på kapar­dramaten upplösning (av/på ngt)sedan 16952det att ngt försvinner genom att upp­lösas kem.psykol.seseupplösa 2 kemisk vittring inne­bär upplösning av mineral och berg­arterofta bildligtJFRcohyponymdesorganisationcohyponymkaos moralisk upplösningen familj stadd i upplösningSovjetunionens upplösninghela hans värld var i upplösningupplösning (av ngt) (i ngt)sedan 1740 i bildlig bem.3optisk åter­givning av detaljer på bild­skärm, fotografisk bild m.m. optik.skärmupplösninghög upplösninglåg upplösningkameran har en upplösning på 4 mega­pixlarsedan 19254över­gång från ett harmoniskt o­fullständigt ackord till ett full­ständigt enl. harmoni­lärans krav musiken upplösning av septima­ackordet i en ren oktaven upplösning (av ngt)sedan 1864