publicerad: 2021  
uppleva upplevde, upplevt el. upplevat, presens upplever
verb
upp`leva
1 vara med om (något) som direkt berörd part om person med av­seende på skeende etc., gärna på något sätt anmärknings­värt
JFR erfara 1
någon upplever något/sats
någon upplever något
någon upplever sats
han fick upp­leva stora internationella fram­gångar; hon hade upp­levt hemska saker under kriget
belagt sedan 1804
2 upp­fatta och värdera på ett känslo­mässigt plan och inte rationellt; vanligen utan att bilda sig en klar åsikt
någon upplever någon/något (som någon/något/adj)
någon upplever någon (som adj)
någon upplever någon (som någon)
någon upplever någon (som något)
någon upplever något (som adj)
någon upplever något (som någon)
någon upplever något (som något)
man bör upp­leva musiken med öppna sinnen; en teater­föreställning som inte ska analyseras utan upp­levas
○ äv. försvagat, sär­skilt som om­skrivning för vanligt tyckande något var­dagligt
hur upp­lever du din situation?; han upp­levde sam­arbetet som positivt
belagt sedan 1835; ökad anv. sedan 1960-talet
upplevaupplevande, upplevelse