SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`spaltning substantiv ~en ~ar upp|­spalt·ning·en(abstrakt) upp­delning i klart av­gränsade enheter ibl. på ett över­drivet sätt Nollden väster­ländska uppspaltningen mellan kropp och själuppspaltning (av ngt) (i/mellan ngra)sedan 1950