publicerad: 2021  
urskilja urskilde äv. urskiljde, urskilt äv. urskiljt, presens urskiljer
verb
u`rskilja
● (lyckas) upp­fatta som en egen, av­skild del av en större helhet med hjälp av sinnena
JFR särskilja
urskiljbar
någon urskiljer någon/något
någon urskiljer någon
någon urskiljer något
man kunde inte längre ur­skilja namnet på grav­stenen
○ äv. upp­fatta (med tanken)
det var svårt att ur­skilja något motiv till brottet
belagt sedan 1617
urskiljaurskiljande, 1urskiljning