SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tbe sig äv. u`tbedja sigu`tbedja sig verb utbad utbett, pres. utber äv. utbeder ut|­ber, ut|­bed·erförsöka få (önskan om ngt) upp­fylld komm.föräldrarna utbad sig ett möte med skolans rektorutbe sig ngt/att+Vsedan 1717Subst.:vbid1-381250utbedjande