SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tbildare substantiv ~n äv. vard. utbildarn, plur. ~, best. plur. utbildarna ut|­bild·ar·envanligen i sammansättn. person som ut­bildar vanligen till förhållandevis speciella kunskaper och färdigheter pedag.yrk.JFRcohyponymlärare befälsutbildarepersonalutbildaresedan 1896