publicerad: 2021  
utbringa utbringade äv. utbragte, utbringat äv. utbragt, presens utbringar
verb
u`tbringa
● i vissa ut­tryck före­slå ut­förande av viss ritual eller dylikt
någon utbringar något
ut­bringa ett leve; ut­bringa en skål
belagt sedan 1844; efter tyska ausbringen med samma betydelse
utbringautbringande