SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tmana verb ~de ~t ut|­man·arupp­mana (ngn) till tävlan komm.han utmanade NN på duelläv.trotsa, provocera eleverna utmanade läraren öppetfolk­massan utmanade poliseni perf. part. oftasporrad, inspirerad han kände sig utmanad av upp­giftenutmana ngn (i/på ngt)utmana löjetselöje sedan 1612Subst.:utmanande, utmaning