SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tmattning substantiv ~en ut|­matt·ning·en1full­ständig kraft­löshet som beror på över­ansträngning fysiol.han svimmade av ren utmattningäv.det att ut­matta ngn utmattningskrigutmattningstaktiksedan 18322åter­kommande stark på­frestning av visst material tekn.utmattningsbrottutmattningshållfasthetutmattningsprovutmattning i skroven av­gör när flyg­planen ska tas ur bruksedan 1883