publicerad: 2021  
utmattning ut­mattningen
ut|­matt·ning·en
substantiv
u`tmattning
1 full­ständig kraft­löshet som beror på överansträngning
utmattningssyndrom
han svimmade av ren ut­mattning
äv. det att ut­matta någon
utmattningstaktik
belagt sedan 1832
2 åter­kommande stark på­frestning av visst material
utmattningsbrott; utmattningshållfasthet
ut­mattning i skroven av­gör när flyg­planen ska tas ur bruk
belagt sedan 1883