SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tredning substantiv ~en ~ar ut|­red·ning·engrundlig, klar­läggande under­sökning särsk. på upp­drag av regering el. större organisation jur.samh.utredningsarbeteutredningssekreterareutredningsutlåtandeexpertutredninghaveriutredningtrafiksäkerhetsutredningen offentlig utredningen statlig utredninghaveri­kommissionens utredningutredningens direktivstats­rådet hän­visade till på­gående utredningfrågan är under utredningspec. i polisiära samman­hangpolisutredningden man som suttit an­hållen är nu av­förd från utredningenhan å­talades för försvårande av utredningäv. om resultatetJFRcohyponymbetänkande 2cohyponymutlåtande Statens offentliga utredningaräv. om mot­svarande personerregeringen till­satte en utredningen utredning (av/om ngn/ngt/SATS)sedan 1725