SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
uv substantiv ~en ~ar uv·enen mycket stor uggla med örontofsar och dovt läte zool.SYN.synonymberguv äv. om (gammal el. originell) personhans mor­far, den gamle uvensedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. uver; av ljud­härmande urspr.