SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
väck`are substantiv ~n äv. vard. väckarn, plur. ~, best. plur. väckarna väck·ar·enväckande an­ordning t.ex. väckar­klocka mindre brukl.instr.särsk. bildligtväckar­klocka konsten är en viktig väckaresedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. väkkiare