publicerad: 2021  
värka värkte värkt, presens värker
verb
vär`ka
● ihållande göra ont
JFR 2smärta
något värker
huvudet värkte; de släpade sig fram på värkande fötter
○ ofta med opersonlig konstruktion
det värker (i något)
det värkte i alla muskler dagen efter maraton­loppet
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska värkia
värkavärkande, värk
värka fram, värka ut