SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
våll`ande substantiv ~t våll·and·etdet att vålla ngt genom ngn handling etc. som aldrig var av­sedd att få den upp­komna följden särsk. jur.jur.komm.JFRcohyponymförskyllan brottet var inte att betrakta som dråp utan som vållande till annans dödvållande (av/till ngt)sedan 1407öppet brev från domkapitlet i Uppsala om skadeersättning (Styffe)fornsv. wallande, wollande