publicerad: 2021  
vållande vållandet
våll·and·et
substantiv
våll`ande
● sär­skilt juridik det att vålla något genom någon handling etc. som aldrig var av­sedd att få den upp­komna följden
SE vålla JFR förskyllan
vållande (av/till något)
vållande (av något)
vållande (till något)
brottet var inte att betrakta som dråp utan som vållande till annans död
belagt sedan 1407 (öppet brev från domkapitlet i Uppsala om skadeersättning (Styffe)); fornsvenska wallande, wollande